bokhandlarn.blogg.se

Jag har det bra. Jag har det roligt. Men i min bräckliga situation räcker det med väldigt lite för att påminna mig om att jag inte är hemma.

 

Igår kände jag på jobbet hur BHn blev allt stramare. Det blev svårare att andas. Tankte va fan is going on? Det visade sig vara en annan form av mensvärk som antingen krymper kläderna eller får mig att svullna upp. Så jag hade ont och svårt att koncentrera mig.

 

Får två tråkiga nyheter på telefon, ingen av dem angår mig direkt men de angår personer jag bryr mig otroligt mycket om och det är svårt att vara ett stöd på SMS.

 

Hemma gör jag mig i ordning och är instängd i badrummet. Jag är dock inte ensam. Nej en supermegaduperstor kakerlacka med antenner på cirka 2 meter håller mig sällskap och mina ben slutar plötsligt fungera. När jag fått hjälp att släppa ut hen i det fria sa kommer en våg av illamående över mig.

 

Och i morse såg jag skymten av en gigantisk svart råtta.

 

Och jag slår ständigt i huvudet.

 

Och när jag kommit halvvägs till jobbet blir jag så kissnödig att det inte finns någon morgondag.

 

Och imorgon ska jag och några till till Sapa över helgen och hela kroppen skriker "vill inte jag skiter i att det ska vara så jäkla vackert jag vill vara hemma trots att typ alla volontärer och personal kommer vara borta för att det är långhelg, då blir det bara jag. Och kakerlackorna. Och råttorna. äsch, jag åker till Sapa. Fast tänk om kakerlackorna och råttorna där är ännu värre?" Ungefär så låter det i min hjärna just nu.

 

Tur att jag har kollegorna på Nutricare i alla fall.