19:31:00
Första veckorna på Action Against Hunger
Nu har jag snart varit i London i en månad och allt flyter på och jag trivs väldigt bra på Action Against Hunger. Jag tänkte sammanfatta de första veckorna på praktiken så ni vet vad jag håller på med.
Redan första dagen fick jag min svenskhet ifrågasatt när en kollega frågade om jag drack kaffe och mitt svar blev nej, bara te. "Aren't you from Sweden?". Denna gång hade jag dock ett svar, tillskillnad från New York, Babati och Hanoi. Att cirka 70% av de svenskar jag pratat med om detta säger att "jag drack inte heller kaffe men när jag blev 30 ändrades allt". Och med 70% menar jag typ tre personer.
Några arbetsuppgifter jag har involverar att följa upp rekommendationer som våra utvärderare föreslagit och kollat om landsteamet har tagit till sig rekommendationerna eller inte tyckt det vart applicerbara. Jag laddar även upp våra utvärderingar på ALNAP och sammanfattar dem.
Det största jag gör dock är att hjälpa till med vår Learning Review 2016, hittils har jag skrivit en artikel som sammanfattar good practise och mindre bra saker vad gäller ett urval projekt som haft Cash-based interventions (lite kort innebär det att istället för att ge någon en potatis får personen pengar så att hen kan köpa pasta. Det individualiserar, respekterar och upprätthåller människors värdighet och valfrihet samt gynnar lokala marknader). Det ska bli kul att se den i tryck. Jag har även korrekturläst och gett input på många andra texter som ska in i Reviewn. Vi jobbar ganska hårt med tight deadline med den just nu.
Nu däremot så är jag ledig resten av veckan. Varför? Jo för att Andreas och hans mamma Anneth kommer och hälsar på imorgon! Jag kan inte sluta studsa i sängen. Varför är allt i min värld "nu" eller "inte nu". Jag vill att de ska vara här NU NU NU. Jag får sitta och skriva inlägg så att tiden går. Och läsa boken "Att leva ett liv inte vinna ett krig" med Anna Kåver. Än så länge känns den givande. Så det är ju bra. Eller nått. Uppehåller jag er nu bara för att jag är otålig inför morgondagen? Maybe, maybe not.
På tal om det så minns jag för några år sedan när mamma filmade mig och Nattis utanför mormor och morfars hem. Jag var kanske fyra, Nattis två. Hon riktade kameran mot oss och bad oss springa mot henne. Jag börjar och Nattis springer efter. Jag tittar hela tiden bakåt för att försäkra mig om att Nattis också springer så att jag kan bevisa att jag är snabbare. Jag kommer fram till kameran före Nattis. Jag dunsar ner i marken. Det hörs ett "aaj". Kameran stängs av. Vad vill jag säga med detta? Who knows. Jag är klantig. Men också att det sällan går bra för mig när jag försöker skynda på tiden. Hej svejs