bokhandlarn.blogg.se

2017-03-19
19:12:00

Would you be able to come to London for an interview?

 Jag fick samtalet tre-fyra dagar efter att jag skickat in ansökan till Action Against Hunger. I början tänkte jag att det gick lite för snabbt. Men en intervju kunde väl inte skada? Jag kan ju alltid tacka nej om det inte känns hundra. 
 
Fast på något sätt visste jag när samtalet kom att jag skulle flytta till London. Hur visste jag det? Hjärnan började sortera vilka böcker som skulle med eller stanna hemma. I min värld är det en ganska tydlig signal på att jag faktiskt har bestämt mig. 
 
Det var mamma som fick mig att inse hur stort det var och att jag ABSOLUT måste åka på intervjun. Under samtalet kom jag på att okej, vad är svårt för mig? Tidsplanering. Får jag bestämma flyger jag två dagar innan och sitter på deras kontor och väntar tills intervjun börjar. Hur löser jag det? Andreas! Jag ringde och frågade honom och han gick med på att följa med och i princip planera allt! Tips från coachen: London är ett relativt lätt resmål att få med sig någon till. Till skillnad från New York, Hanoi eller Babati. Det säger jag av erfarenhet. 
 
 
Bild 1: Väntar på min intervju i Greenwich. Bild 2: Andreas utanför en telefonkiosk, för why not. Bild 3: Vår väg mot Victoria station där byggnaden vrider sig rätt coolt. 
 
Så vi åkte dit och jag stod utanför Action Against Hungers dörr en halvtimme innan intervjun började. Släppte iväg Andreas på äventyr och gick och satte mig. Mötte de som intervjuade mig, och som jag nu arbetar för, och allt gick bara så bra. Kände att jag svarade på varje fråga med relevanta och ärliga svar och visade både min kunskap inom ämnet samt min personlighet. Det klickade väldigt bra och jag hade kul. 
 
Efter intervjun gick jag och Andreas runt i Greenwich och jag blev kär i stället. Så mysigt. Massor av bokhandlar och kafeer. Sen åkte vi in till kärnan och gick från Oxford street till Victoria station för att ta oss till flygplatsen och flyga hem. Då var jag inte lite trött. Blev alltmer flamsig och när vi gick förbi Buckingham Palace och såg en "palace convenience store" såg jag framför mig hur drottingen springer ut mitt i natten för att köpa mjölk. 
 
Hur som, jag är glad att jag åkte. Det hade gått att skypea men jag behövde det här. Jag har bara väldigt svårt att få det in i min skalle att jag är i freakin' LONDON.